Det stora problemet jag har med min barnsliga sida är att känslorna för att busa och hitta på barnsliga saker alltid kommer när det passar som sämst. Jag försöker dock att så ofta jag kan ta vara på den där känslan för att kunna leva ut mitt inre jag. Risken är nämligen att man tappar det inte barnet en vacker dag och det vill jag ju inte.
Jag vill ju kunna vara den där mentala 3 åringen som råkar kissa på sig och behöver ha en blöja för att hålla kläderna torra. Jag vill ju kunna känna att det är okej att ta fram nappen eller byta ut pyjamasen mot min fina dinosaurie-body.
För att behålla det där inte barnet så brukar jag när känslan faller på försöka lyssna på vad mitt inre barn vill. Är det att kissa i blöja, kanske jag kan ta på mig blöja åtminstone en liten stund.
Är det att kissa på mig kanske jag åtminstone kan kissa lite i underkläderna utan att det märks, eller så håller jag mig och låter den där spänningen få finnas i både blåsan och vardagen.
Hur gör du för att behålla ditt inre barn?
vuxen men liten 