Innan du läser detta så ber jag dig att läsa det jag skrivit under ‘Om sidan’. Jag tänkte nämligen fortsätta lite på det området och försöka förklara lite mer grundligt om vad jag tycker om kiss att kissa i byxorna och varför jag gör det.
Att känna sig ansvarslös
I det jag har skrivit så finns det en tråd i att jag gör mycket för att släppa på vuxenansvaret. Personligen tror jag att det beror på att jag under min barndom fick ta ganska mycket ansvar tidigt och därmed inte hann att vara barn särskilt länge. Jag hann aldrig kissa på mig särskilt många gånger innan jag lärt mig att hålla tätt. På samma sätt slutade jag tidigt med blöja. Inte konstigt att jag känner ett drag till det idag eftersom jag inte fått så mycket av det under min barndom.
I vuxenlivet upplever jag att det finns ett stort allmänansvar som vuxen kring alla områden. Ett ansvar som jag gärna tar till 90 procent av min vakna tid, men ibland kan jag behöva bara slappna av i mig själv och låta barnasinnet komma fram och det är det som jag menar med att ”känna sig ansvarslös”. Givetvis gör jag detta på premisser där ingen blir drabbad av mitt handlande eller far illa ut, allt har bara med mig att göra!
Spänning
Det finns något förbjudet med att kissa på sig som vuxen, normen säger att man som vuxen inte gör det och att bryta mot den normen är otroligt spännande och en unik känsla. I början var jag lixom hel spänd på att det var sååå förbjudet och när jag bröt det förbjudna så var det så skönt. Samma sak med napp- och blöjanvändandet. Detta är också en viktig del att förstå, för att veta vad som är skönt med att göra dessa barnsliga saker som vuxen.
Trots att jag har kissat på mig som ungdom/vuxen i nästan 9 år så finns det ändå en spänning och genom att testa nya saker så bibehålls spänningen något som är väldigt bra. Ett exempel var när jag för några månader sedan testade att kissa på mig ”på riktigt”, alltså att jag helt enkelt inte kunde hålla mig längre, det var en unik känsla som jag kommer vilja känna på fler gånger. Det bästa med den metoden är också att det aldrig finns någon gräns där det inte fungerar längre för, för eller senare måste alla släppa på trycket.
